Känns förjävligt men samtidigt känner jag mig lättad, kommer inte behöva

gå runt och oroa mig och tänka "snart kommer det, snart orkar han inte det här"

Jag är ledsen inombords men utanpå så ler jag,

för även om jag har värsta klumpen i halsen och äckligaste känslan i kroppen,

tankar som dödar, så är jag glad, jag har mina kompisar, min familj och vare sig

jag har dig eller inte så älskar jag dig, mår du bättre utan mig, mår jag också bra.

Livet går vidare, det kan ta ett jävla tag, men det kommer ordna sig.

Jag är 15 år och livet börjar nu!