Ååh blir så jävla trött på mig själv,
När Jag e ledsen och bloggar så låter det alltid som jag är självmordsbenägen typ, vilket jag kan tala om för er att det är jag verkligen inte.
Förstå mig rätt, jag är 16 år och har största bråket nånsin med min pappa som jag har bråkat med max 10 gånger, blev nyligen singel och mitt ex då, flyttar, sen är det ganska dålig stämning mellan mig och min bästa vän emellanåt , allt oftare det senaste.
Och ni som läser detta kanske tänker "nej men gud vad jobbigt -.-"
Ni kanske inte tycker det är en sån big deal, men för mig är det de.. Jag tycker verkligen att allt är jätte jobbigt för tillfället och just nu är jag på en mörkare plats. Men allting kommer bli bra, förr eller senare.
Vet också att någon dag framöver så kommer jag vara tvär deppig och blogga om det, men det är så det är, det är inte mer än mänskligt.
Jag är så jävla glad men samtidigt så jävla ledsen..