Jag fattar egentligen inte grejen med att vara otrogen.

Har hört många förklaringar till det, "a men jag var tvärfull"

"jag var as arg" "hon/han har endå varit otrogen mot mig med"  vad är de för jävla ursäkter?

Blir det mer okej för det? Nej verkligen inte..Okej visst jag har gjort saker jag ångrar

under förhållanden, men det är fortfarande fel och det vet jag också.

Men endå asså, varför går man till någon annan om man har pojkvän/flickvän? Och ännu värre

om man faktiskt älskar personen man är med, varför i hela helvetet går man till nån annan?

Man får bara nån annan att ifrågasätta hur mycket den betyder, hur mycket man är värd och framförallt, 

tänk hur mycket otrohet måste sänka ens självförtroende.

Jag kan erkänna jag är ganska svartsjuk av mig, de e jag, men vem är inte?

Tycker man om sin kille eller tjej så är de klart att man vill ha dom för sig själv, eller har jag helt fel?

Och ha kompisar måste alla få ha, man kan inte släppa alla sina tjejkompisar som kille eller tvärtom

bara för att man är tillsammans med någon, men vart går gränsen till att vara kompisar?

Ska man kasta personen åt helvete eller ska man stanna kvar och försöka få det att funka?

Går det någonsin att reparera ens, hur är det ens möjligt att lita på någon efter en sån sak?

Jag har ingen jävla aning. En jävla massa frågor men inte ett enda svar.

Önskar ibland att jag kunde läsa vissa människors tankar, se vad dom egentligen tycker och tänker.